Utbyte med El Sistema, februari 2018


Nu är Mike, Skovia och Beatrice från Pendo Amani tillbaka i Nairobi efter fantastiska 12 dagar i Sverige!

Det är Svenska Institutet som finansierat ett utbyte mellan El Sistema Sverige och Pendo Amani . Kenyanerna har därför fått delta i El Sistema Academy där lärare från 10 olika länder var med. De har bland annat besökt Södertäljes El Sistema, Motalas El Sistema och Linköpings Kulturskola.

De sista fem dagarna åkte de till Göteborg för att följde Dream Orchestra som leds av Ron Davis Alvarez från Venezuela. (El Sistemas ursprungsland) och El Sistema Göteborg. Dessutom fick de möjlighet att se Bellinis Norma på Göteborgsoperan.

Innan hemresan packades resväskorna fulla med instrument, notställ, böcker m.m som vi har stort behov av i Juja.
Åtvidabergs Kenyaförening vill tacka alla er som gjorde att den här resan blev möjlig!!  

STORT TACK!!


Tack till Ollie och Olof Ericssons stiftelse!

Vi är så glada att berätta att vi tagit emot 10 000 kronor av Ollie och Elof Ericssons stiftelse för välgörande ändamål! Detta går till att få en bättre och stabilare internetuppkoppling i Juja samt till att frakta ned fler instrument till El Sistema-undervisningen. Genom att ha en mer stabil internetuppkoppling ökar möjligheterna för ungdomarna att t.ex. ha utbyten med svenska ungdomar då det kan ske över internet samt öppnar det upp för att kunna ta instrumentlektioner med lärare som befinner sig i ett annat land. Vi är mycket tacksamma och ser att det kommer vara till stor nytta och glädje!
/ Elin Thor, Ordförande


 

Stort tack till Nacka musikskola för alla fina instrument! Musikundervisningen är nu i full gång i Juja.

Läs hela inlägget »

Här kommer färska hälsningar och bilder från Gabriella Molina (klarinettist) och Nathaly Ossa Alzate (violinist), som precis besökt Juja och hjälpt till med instrumentundervisning. Gabrielle är från USA och Nathaly från Colombia och båda tillhör ett ledarskapsprogram inom YOU (Youth Orchestra of Americas) och det var tack vare El Sistema som de kom i kontakt med Pendo Amani i Juja och bestämde sig för att göra en volontärinsats där.  
 
Under tiden i Juja har de både hållt i ledarskapsträningar för Pendo Amanis musiklärare och stöttat dem i deras instrumentundervisning. Men de har också haft workshops och undervisat klarinett- och violinelever, samt organiserat en avslutande konsert tillsammans med deltagare från Juja. Gabrielle kunde dessutom bidra med en del utrustning till Pendo Amanis klarinetter, då kollegor till henne donerat tex munstycken, rör och olja att smörja in klarinetterna med – gåvor som mottogs med tacksamhet.  
 
Stort TACK till Gabrielle och Nathaly för allt ni bidragit med! Den här typen av kontakter och volontärinsatser betyder mycket för Pendo Amani!
 

bloggbild 1 bloggbild 2 bloggbild 3 bloggbild 4 bloggbild 5 bloggbild 6 bloggbild 7 bloggbild 8 bloggbild 9 bloggbild 10
Läs hela inlägget »

Jambo!

Här kommer färska hälsningar från Juja! Vi kom hem igår kväll efter en riktigt intensiv, men meningsfull resa och jag vill göra ett ödmjukt försök att sammanfatta några av de starkaste intrycken.

Syftet med resan var att undersöka möjligheten till ett mer långsiktigt samarbete mellen Åtvidabergs gymnasieskola, Facetten, och Gachororo School, samt frivilligorganisationen Pendo Amani. Vi var därför flera (både elever, lärare och rektor) som hade glädjen att få göra den här resan med hjälp av medel från Folke Bernadottes Minnesfond och UHR (Universitets och Högskolerådet).  

Den första vi mötte i Juja var rektor Everlyn, som välkomnade oss med en enorm värme och generositet, på sitt lilla trånga kontor. Bakom bordet låg högvis med säckar med gryn till gröt åt de fattigaste av hennes 1700 elever, och på väggarna hängde en blandning av diplom och diagram över målsättningar och resultatutveckling från de senaste åren. Själv strålade hon av engagemang och vilja att fortsätta lyfta ett av Nairobis fattigaste områden och utbilda unga människor som kan åstadkomma en verklig förändring för sig själva och sin omgivning. Och staplarna pekade rakt upp! Men vad är hemligheten, undrade vi. ”Hard work”, svarade Evelyn. Men vad är det som får folk att jobba så hårt? Everlyn tänkte en stund. ”Hope”, svarade hon sedan. ”Hope makes people work hard”. Och här menade hon att samarbetet med Kenyaföreningen spelade en stor roll. När eleverna – och deras föräldrar – ser att ambitiösa elever kan få stipendier för vidare studier, eller får delta i olika utbyten, så motiverar det dem att ta skolan på allvar. I ett område där framtidsutsikterna annars är väldigt mörka för flertalet, tappar man annars lätt hoppet och därmed också orken att kämpa för en dröm som kan verka omöjlig att uppnå. Då tar de omedelbara behoven över och barnen tvingas kanske stanna hemma och hjälpa till istället för att gå till skolan.

Samarbetet med Pendo Amani har också haft en avgörande betydelse. Vi får veta att när Pendo Amani började sitt arbete i Juja 2012 var det bara 3 av 184 elever som klarade grundskolan tillräckligt bra för att kunna gå vidare till gymnasiet. Nu är den siffran 50%. Dock deltar inte alla elever i Pendo Amanis fritidsverksamhet, men utav dem som gör det klarar faktiskt hela 80% av inträdeskraven till gymnasiet! Utvecklingen är nästan ju nästan magisk. Men vad är det då i Pendo Amanis verksamhet som hjälper eleverna så till den milda grad? Återigen handlar det om att ge unga människor ett framtidshopp, och en tilltro till den egna förmågan. Pendo Amani delar inte ut något gratis. Istället kräver man att både barn och föräldrar engagerar sig och hjälper till. Verksamheten bygger nästan uteslutande på frivilliginsatser, och i detta fostras ledare och människor som lär sig att själva skapa goda förutsättningar för att klara av sitt liv. ”It’s a two-way education”, menar Pius som är danslärare. ”Jag lär mig, samtidigt som andra lär sig av mig”.      

På just den här planeringsresan tittar vi dock alldeles särskilt på fotbollsverksamheten som vuxit alldeles enormt den sista tiden. Eftersom Facetten också har många fotbollselever känns det spännande att titta på möjligheterna till utbyte och samarbete kring just fotbollen. I Juja deltar nu närmare 600 barn och ledare varje helg. Under lördagen hinner vi se både träningar och en match. Kvalitén på själva planen lämnar dock en del övrigt att önska. Eftersom det regnat under natten så har det samlats massor med vatten på den relativt ojämna planen, så innan vi ens kan börja försöker ungdomarna skopa undan de enorma pölarna med diverse tillhygg. Men sedan bestämmer de sig för att köra ändå, trots leran och vattensamlingarna. Och när de kommer igång imponeras vi av hur snabba och tekniska de är! Faktum är nog att den ojämna planen är en väsentlig del av hemligheten. Om man bara spelar på platt konstgräs tvingas man inte alls utveckla samma smidighet och teknik, som man måste göra här, där terrängen ställer helt andra krav på spelarna.

Bilden av spelarna på planen etsar sig fast i minnet och nu när jag ska försöka sammanfatta mina intryck av Juja är det en av de saker som faktiskt gjort allra starkast intryck och imponerar allra mest. Förutsättningarna i Juja lämnar verkligen mycket övrigt att önska. Bristerna är påfallande. Men trots detta (eller kanske just på grund av detta?) så möter jag så många otroligt starka och driftiga ledare och barn, som utvecklat en enorm drivkraft och kapacitet att ta sig fram. Samtidigt tänker jag också att det ligger väldigt mycket sanning i Everlyns analys, att det krävs hopp för att orka kämpa. Och just i detta tror jag att vi som Kenyaförening kan spela en väldigt viktig roll. Vi kan inte undanröja alla hinder – och hjälpen vi kan bidra med kommer på många sätt alltid att vara otillräcklig. Men kanske kan vi, genom att stötta ledare i skolan och i Pendo Amani, bidra med ett hopp som ger många kraften att själva orka kämpa och förvandla sina liv och sin omgivning? Dessutom har vi oändligt mycket att lära själva, vi som spelar på alldeles för mycket konstgräs.   
 
Magdalena Vogt,
Lärare på Facetten, Åtvidabergs Gymnasieskola

Läs hela inlägget »

Hej! Jag heter Marcus och gästar här på bloggen idag. Just nu är jag nere i Kenya och har nu varit det i ett par veckor- en månad på onsdag. Sedan årsskiftet har jag varit i Juja utanför Nairobi för att jobba med ungdomsorganisationen Pendo Amani. Jag kom ner hit för andra gången delvis på grund av Kenyaföreningen, då jag efter mitt första besök 2015 tyckte att volontärsarbete verkade intressant. 
 
Hos Pendo Amani har jag först och främst assisterat datorlektioner för ungdomar på centret, men också spelat en del slagverk med betydligt yngre på Gachororo School. Tiden här har varit givande för att jag fått en känsla av hur bra det känns att hjälpa andra med något man är bra på själv. Dessutom har jag fått träffa många härliga människor som också lärt mig känna Kenya bättre. Bland annat mina värdföräldrar och ledarna på Pendo Amani men också eleverna på datorlektionerna. 
 
Nu har jag fyra hela dagar framför mig i landet, innan planet lyfter 23:59 ifrån Jomo Kenyatta-flygplatsen. Jag ska se till att göra det bästa av dagarna, så får jag nog det bästa tillbaka. Är mycket nöjd med min tid som volontär, trots att den varit ganska kort!

Läs hela inlägget »

Hej alla Kenyavänner!
Nu har vi startat en blogg här på hemsidan. Inlägg här kommer att göras av olika personer lite då och då.
I slutet av december åker Marcus Jessen till Juja och beroende på tillgång till internet kommer han att blogga lite från sin vistelse där!

Läs hela inlägget »

Lera eller konstgräs? Var växer det bäst?

Jambo!
Här kommer färska hälsningar från Juja! Vi kom hem igår kväll efter en riktigt intensiv, men meningsfull resa och jag vill göra ett ödmjukt försök att sammanfatta några av de starkaste intrycken.
Syftet med resan var att undersöka möjligheten till ett mer långsiktigt samarbete mellen Åtvidabergs gymnasieskola, Facetten, och Gachororo School, samt frivilligorganisationen Pendo Amani. Vi var därför flera (både elever, lärare och rektor) som hade glädjen att få göra den här resan med hjälp av medel från Folke Bernadottes Minnesfond och UHR (Universitets och Högskolerådet).  

Den första vi mötte i Juja var rektor Everlyn, som välkomnade oss med en enorm värme och generositet, på sitt lilla trånga kontor. Bakom bordet låg högvis med säckar med gryn till gröt åt de fattigaste av hennes 1700 elever, och på väggarna hängde en blandning av diplom och diagram över målsättningar och resultatutveckling från de senaste åren. Själv strålade hon av engagemang och vilja att fortsätta lyfta ett av Nairobis fattigaste områden och utbilda unga människor som kan åstadkomma en verklig förändring för sig själva och sin omgivning. Och staplarna pekade rakt upp! Men vad är hemligheten, undrade vi. ”Hard work”, svarade Evelyn. Men vad är det som får folk att jobba så hårt? Everlyn tänkte en stund. ”Hope”, svarade hon sedan. ”Hope makes people work hard”. Och här menade hon att samarbetet med Kenyaföreningen spelade en stor roll. När eleverna – och deras föräldrar – ser att ambitiösa elever kan få stipendier för vidare studier, eller får delta i olika utbyten, så motiverar det dem att ta skolan på allvar. I ett område där framtidsutsikterna annars är väldigt mörka för flertalet, tappar man annars lätt hoppet och därmed också orken att kämpa för en dröm som kan verka omöjlig att uppnå. Då tar de omedelbara behoven över och barnen tvingas kanske stanna hemma och hjälpa till istället för att gå till skolan.

Samarbetet med Pendo Amani har också haft en avgörande betydelse. Vi får veta att när Pendo Amani började sitt arbete i Juja 2012 var det bara 3 av 184 elever som klarade grundskolan tillräckligt bra för att kunna gå vidare till gymnasiet. Nu är den siffran 50%. Dock deltar inte alla elever i Pendo Amanis fritidsverksamhet, men utav dem som gör det klarar faktiskt hela 80% av inträdeskraven till gymnasiet! Utvecklingen är nästan ju nästan magisk. Men vad är det då i Pendo Amanis verksamhet som hjälper eleverna så till den milda grad? Återigen handlar det om att ge unga människor ett framtidshopp, och en tilltro till den egna förmågan. Pendo Amani delar inte ut något gratis. Istället kräver man att både barn och föräldrar engagerar sig och hjälper till. Verksamheten bygger nästan uteslutande på frivilliginsatser, och i detta fostras ledare och människor som lär sig att själva skapa goda förutsättningar för att klara av sitt liv. ”It’s a two-way education”, menar Pius som är danslärare. ”Jag lär mig, samtidigt som andra lär sig av mig”.      
På just den här planeringsresan tittar vi dock alldeles särskilt på fotbollsverksamheten som vuxit alldeles enormt den sista tiden. Eftersom Facetten också har många fotbollselever känns det spännande att titta på möjligheterna till utbyte och samarbete kring just fotbollen. I Juja deltar nu närmare 600 barn och ledare varje helg. Under lördagen hinner vi se både träningar och en match. Kvalitén på själva planen lämnar dock en del övrigt att önska. Eftersom det regnat under natten så har det samlats massor med vatten på den relativt ojämna planen, så innan vi ens kan börja försöker ungdomarna skopa undan de enorma pölarna med diverse tillhygg. Men sedan bestämmer de sig för att köra ändå, trots leran och vattensamlingarna. Och när de kommer igång imponeras vi av hur snabba och tekniska de är! Faktum är nog att den ojämna planen är en väsentlig del av hemligheten. Om man bara spelar på platt konstgräs tvingas man inte alls utveckla samma smidighet och teknik, som man måste göra här, där terrängen ställer helt andra krav på spelarna.

Bilden av spelarna på planen etsar sig fast i minnet och nu när jag ska försöka sammanfatta mina intryck av Juja är det en av de saker som faktiskt gjort allra starkast intryck och imponerar allra mest. Förutsättningarna i Juja lämnar verkligen mycket övrigt att önska. Bristerna är påfallande. Men trots detta (eller kanske just på grund av detta?) så möter jag så många otroligt starka och driftiga ledare och barn, som utvecklat en enorm drivkraft och kapacitet att ta sig fram. Samtidigt tänker jag också att det ligger väldigt mycket sanning i Everlyns analys, att det krävs hopp för att orka kämpa. Och just i detta tror jag att vi som Kenyaförening kan spela en väldigt viktig roll. Vi kan inte undanröja alla hinder – och hjälpen vi kan bidra med kommer på många sätt alltid att vara otillräcklig. Men kanske kan vi, genom att stötta ledare i skolan och i Pendo Amani, bidra med ett hopp som ger många kraften att själva orka kämpa och förvandla sina liv och sin omgivning? Dessutom har vi oändligt mycket att lära själva, vi som spelar på alldeles för mycket konstgräs.   
 
Magdalena Vogt,
Lärare på Facetten, Åtvidabergs Gymnasieskola

Fotograf på fotbollsmatchen: Nellie Mosesson